Hur besluten går i EU-systemet.

Samlade pop-up-texter från beslutskartan 

Här finns samma texter som visas som pop-upper på kartan ovan, detta för att underlätta för användning med touchstyrda apparater och ge en överblick.

 Beslutande EU-institutioner

 Den styrande EU-grundlagen, en grupp fördrag  (se vänsterspalten) där det står skrivet hur EU ska fungera, vilka idéer som ska styra politiken, många sakfrågepolitiska regleringar och en del föreskrivande om kommande lagstiftning. Lagen gäller före ländernas grundlagar.

 EU:s domstol (Europeiska Unionens Domstol), utsedd av regeringarna gemensamt,  övervakar att EU-grundlagen följs och behandlar olika anmälningar och överklaganden om att någon EU-institution, något land, någon kommun, något företag eller någon organisation inte agerat enligt fördragen eller de beslut som härletts ur densamma.

  EU-kommissionen (Europeiska Kommissionen)  består av formellt opolitiska tjänstemän, vars ledning, 27 kommissionärer, är utsedda av regeringarna tillsammans för att driva EU-politiken.  Kommissionen har i stort sett ensamrätt på att ta initiativ och författa de lagförslag, som ska uppfylla EU-grundlagens idéer. Kommissionen kallas ibland "fördragens väktare" och ska inte ta råd från länder som utsett dem. Man fattar också många smärre avgöranden på egen hand. Dessutom övervakar man att att tagna beslut följs och kan utfärda böter. 

 Ministerrådet, (Rådet eller Europeiska Unionens Råd) består av ministrar från de olika regeringarna, däribland Sveriges regering, som träffas i Bryssel med jämna mellanrum, en från varje land. De avgör i frågor som betraktas som större, oftast tillsammans med det folkvalda EU-parlamentet, om Kommissionens förslag ska antas, ändras eller förkastas. Länderna har olika röstvikt beroende på deras storlek. Här ett redskap för att se hur röstningen faller ut beroende på vilka länder som röstar för.

 EU-parlamentet (Europaparlamentet) består av 705 folkvalda politiker från medlemsländerna (år 2021), utsedda via allmänna val. De beslutar parallellt med Ministerrådet om de flesta av Kommissionens förslag, och de bägge måste vara överens. Förslagen kan om det behövs skickas fram och tillbaka mellan parlamentet och ministerrådet upp till 3 gånger, i försök att komma överens, inkluderande ett beslut i en förlikningskommitté. Informella trepartsöverläggningar inkluderande kommissionen förekommer ofta, s.k. trialoger.  Parlamentet har ett internt regelverk som reglerar arbetssättet.

 Europeiska Rådet (Europeiska Rådet) är ett namn på regeringschefernas toppmöten, som med Lissabonfördraget är en egen officiell EU-beslut-institution, med sin nya ordförande, och har fått vissa formella beslutsrättigheter. Man förväntas dra upp de stora riktlinjerna, och vid behov initiera fördragsändringar. 

Centralbanken  (Europeiska Centralbanken) (eller här) har som uppgift att bevara prisstabiliteten hos euron, göra valutatransaktioner och förvalta euroländernas valutareserver. Man utses av regeringarna men agerar självständigt från den politiska beslutsprocessen i övrigt, och sköter penning-  och räntepolitik. Europeiska Centralbanks-systemet  innefattar även centralbankerna i icke-euroländer.

 Svenska regeringen, utsedd av statsministern,  skickar ministrar till Ministerrådet för att tillsammans med ministrar från de andra medlemsländerna ta ställning till beslutsförslagen från kommissionen, oftast i samverkan med EU-parlamentet. Man rådfrågar riksdagen via EU-nämnden innan man skickar ministern. När ett direktiv är antaget på EU-nivå föreslår regeringen för riksdagen hur direktivet ska införas i Sverige.

 Svenska riksdagen, utsedd i allmänna val, tillsätter statsministern och är Sveriges högsta beslutande och lagstiftande organ. De flesta lagarna kommer i dag från EU-systemet, och riksdagen fattar beslut om införande av EU-direktiven i svensk lag, där mindre variationer får förekomma.  Man har också ett ansvar när den styrande EU-grundlagen ska ändras. Ibland, med ett antal års mellanrum föreslås fördragsändringar av EU-grundlagen som regeringskonferenser eller konvent på EU-nivå kommit överens om, och dessa förslag måste godtas av alla länders parlament för att gälla. En möjlighet är att ordna folkomröstningar om dessa, vilket skett i en del andra länder. Riksdagen berättar också hur EU fungerar via Riksdagens EU-upplysning  - tel  020-250 000

 Svenska myndigheter   (eller  här) är alltmer inblandade i EU-politiken. Man skickar representanter till Bryssel för att delta i planeringen av nya kommissionsförslag och man är de som ska se till att EU-besluten genomförs i Sverige, med Kommissionen och Domstolen som yttersta garantier att så sker.

Svenska folket ska ju vara utgångspunkten och målet i vår demokrati. Vi utser Riksdagen i allmänna val vart fjärde år, liksom Sveriges 21 representanter i EU-parlamentet vart femte år. Mellan dessa val är det upp till oss att söka påverka våra villkor på alla nivåer, via engagemang av olika slag, det finns till exempel en del formella metoder, som EU:s medborgarinitiativ eller kommunala folkomröstningsinitiativ eller medborgarförslag i Sverige. Och naturligtvis via aktivism och påstötningar, debatterande mm. Se under "Påverka politiken" i menyn för en del övriga möjligheter där.

Beslutsprocesser inom EU-systemet

 Ändringar av EU-grundlagen. Detta är en beslutsprocess, som i sin omfattande form dras igång oregelbundet med ett antal års mellanrum, hittills  i huvudsak för att utvidga samarbetet och öka EU:s befogenheter. Statscheferna beslutar antingen om ett konvent där parlamentariker från EU-parlamentet och nationerna ingår eller - för mindre ändringar - tar fram ett gemensamt förslag själva. Ändringarna måste sedan godkännas av alla medlemsländer för att gälla, och får på så sätt en demokratisk förankring. Beslut kan tas via folkomröstningar eller direkt i parlamenten.

Genomförande av EU-grundlagen. De samlade grundfördragen ligger till grund för EU-politiken. Alla nya beslutsförslag måste referera till något ställe i grundlagstexten.

Tolkning av EU-grundlagen. Domstolens uppgift är att tolka innehållet i EU-grundlagen och döma till rättelse mot vite (böter)  i tolkningstvister och godkänna eller ogiltigförklara lagar från kommissionen eller medlemsländerna.

 Överklagan av EU-beslut eller nationella beslut. Om en EU-institution eller en nationell domstol anser att någon inblandad instans inte agerar i enlighet med EU-grundlagen eller de lagar i form av direktiv, förordningar eller beslut som sprungit ur denna, kan man överklaga till EU-domstolen. Företag, organisationer och enskilda kan föra frågor dit, efter att ha "uttömt" de nationella möjligheterna.

Impulser och strategier från Europeiska Rådet. På toppmötena dras olika riktlinjer upp, aktuella problem ventileras och agendan inom hela EU påverkas. Man tar ibland initiativ till fördragsändringar.

 Förslag. EU-kommissionen författar olika typer av förslag, som skickas vidare inom systemet. De viktigaste är förslag till direktiv och förordningar, som skickas till Minsterrådet och EU-Parlamentet för att behandlas i deras gemensamma beslutsprocess. Man har också många kontakter med lobbyister, särskilt från storföretagen, som har ett betydande inflytande i beslutsprocessen,  som också involverar nationella myndigheter.

 Medling. Om ett kommissionsförslag vandrat fram och tillbaka mellan Ministerrådet och EU-parlamentet två gånger utan att man enats, tillsätts en förlikningskommitté av representanter för Kommissionen, Ministerrådet och EU-parlamentet för att söka hitta en kompromiss. Kommitténs förslag måste sedan godkännas i både Parlamentet och Ministerrådet för att ett beslut ska vara fattat.

 Beslut. När beslutet är fattat på EU-nivå skickas det till alla medlemsländer för genomförande.

 Direktiv är en form av beslut, som går via de nationella parlamenten. De innehåller mål som ska genomföras, ibland detaljerade sådana. Det lämnas en viss möjlighet att utforma lite olika lösningar i olika länder.  Regeringarna lägger förslag om detta till riksdagarna för beslut, som i princip måste antas. Detta ska ske inom en bestämd tid. Klicka för en utförlig beskrivning.

 Förordningar är en form av beslut som gäller direkt i alla medlemsländer utan vidare behandling där. De hamnar direkt hos nationella myndigheter, som ska administrera dem och se till att de efterlevs. Det förekommer också direktverkande beslut som rör enskilda, företag eller institutioner. Klicka för en utförlig beskrivning.

 Införande (implementering) av direktiv. Regeringen lägger alltså förslag till riksdagen om hur genomförande av direktiven ska gå till i svensk lag. Riksdagen har i princip att godta dessa förslag, om man vill ändra det får det inte ske på ett sätt som strider mot direktivets mål. Klicka för att se hur detta bevakas.